Om boken: 2015 / "...Dierdre sprang efter sin far, vände gator och klättrade på stentrappor tills de till slut nådde toppen av stadsmuren på kanten av havet. Flickan stannade där bredvid honom, förvånad över utsikten. Det var som om hennes värsta mardröm utspelade sig framför henne, en syn som hon aldrig hade sett i sitt liv: hela havet vid horisonten var svart. De svarta skeppen i Pandesia, så nära varandra att de täckte vattnet, verkade sträcka sig över hela världen. Det värsta är att de alla riktade sin förenade makt direkt mot hennes stad frös och såg på den annalkande döden. De har ingen chans att försvara staden mot en flotta av denna storlek, varken med sina magra kedjor eller med sina svärd. När de första fartygen nådde kanalerna kunde de bilda en trafikstockning och eventuellt försena dem. Kanske kunde de döda hundratals eller till och med tusentals soldater, men inte de miljoner hon såg framför sig.…»